Jaha. Då var man här. Shit, galet, trodde aldrig den här dagen skulle komma. Jag tror jag känner alla känslor som går att känna på en och samma gång. Igår kunde jag ine sluta gråta, då kändes allt bara jättehemskt. Fattade inte hur jag skulle kunna bo utan min Palle, snart fem år har vi varit tillsammans varav två har vi bott ihop. Men idag när jag väl är här känns allt lite bättre, fick ett tröstande sms i natt som övertygade mig om att vi fixar det här.
Vi hade 60-årsjubileum på jobbet i fredags så det blev en dunderavslutning för min del. Å vad jag kommer sakna allihopa. Har ju ändå jobbat där i två och ett halvt år nu, tiden går som himla fort. Tror det är svårt att hitta en arbetsplats där man kan trivas bättre för det är ett helt underbart gäng som jobbar där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vänta du bara, om en månad kommer du sitta och tänka: "Fan, att jag inte började plugga tidigare.. att jag slösade så mycke tid på lbs!" :D
Vänta bara, om en månad kommer du sitta och tänka: "Fan, att jag började plugga, hade varit bättre att stanna på lbs" :D
Skicka en kommentar