Bara en liten fundering

Det är konstigt vad några dagar i Lappland kan göra. De flesta skulle nog säga att det räcker med en helg för att inse att man aldrig skulle kunna bo så långt upp i Sverige. Jag fick en motvänd reaktion och undrade om jag inte borde bo lite längre upp? Mitt norrlandshjärta började slå lite extra hårt, jag som har trott att jag inte hade så mycket som lockade mig norrut. Jag som känt mig lite kluven på senaste tiden och undrat var jag hör hemma någonstans? Om jag har väldigt mycket västgöta-blod i min kropp som gör att jag passar att bo lite längre söderut. Jag trivs ju super i Uppsala. Men när halva bussen helt plötsligt började ropa: "kolla det är renar på vägen" och var mäkta imponerade och såg det som något nästan exotiskt började jag tänka på alla det gånger man varit ute i skogen med farfar och stått några meter från renarna och tittat på när de ätit. På nått sätt kändes det som att jag var på hemmaplan och här var det jag som visste mest. Likadant alla frågor som bubblade upp under helgen, då var det jag som försökte stå för lite svar. Nog för att jag aldrig skulle kunna bo i Kittelfjäll eller någon annan liten håla utan att få Lappsjuka direkt, men Skellefteå kändes plötsligt inte lika hemskt. Det kanske är där man hamnar tillslut ändå?

eller så inte? Det kanske är den friska luften som satt griller i mitt huvud....