torsdag 25 november 2010
Sådär på kvällskvisten..
...fick jag akut hjälpjagvillintelämnastudentlivetochhurskajagklaramigutanypsilon-ångest. Jag är så kluven, längtar hur mycket som helst efter att börja jobba, fy tusan vad kul det ska bli! Men det innebär ju att jag inte längre är student och att jag om typ två månader går ur Ypsilons styrelse och då gör det ont i precis hela mitt hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hjärtat då, Ypsilon finns kvar och framför allt vi I Ypsilon. Vi kommer hänga en massa ändå, hoppas jag! Men jag vet vad du menar. Jag känner samma sak för att du ska börja jobba. Vem ska jag då smsa varje morgon?
Elin, du kommer aldrig gå ur styrelsen. Och styrelsen kommer aldrig gå ur dig :) Pöss!
Skicka en kommentar